Bästa svaret
Som tidigare lärare i Japan och vänner med mina elevers föräldrar, jag kan säga, nedåt, att nej, det gör de inte.
På japanska finns det flera ord för ”mamma” och ”pappa”, precis som det finns på engelska (Mor, mamma, mamma, Fader , pappa, pappa osv. nära med sin mamma. Det finns ett annat ord som inte används så mycket men som fortfarande är en del av det dagliga folkspråket, ha hahaoya / haha 、
お 父 さ ん – 父 さ ん Otousan / tousan är de vanligaste för far, och 父 ち ゃ ん touchan används som en söt, barnslig bekant (tänk pappa). Den äldre men fortfarande använda termen ”chichi” hörs också. Det finns också ett något … slang (?) Ord som används av tonårspojkar, särskilt 親 父 oyaji. ”O” är en formalitet som läggs till i många ord för att göra dem artigare på japanska.
Detta är knappast en uttömmande lista över termer som används, eftersom japanska har en vana att hålla fast vid gamla fraser och använda dem till denna dag, men det är de vanligaste orden som används. De flesta barn hänvisar inte ens till sina kompisars föräldrar med namn, ofta kallar de Soras mamma / Shinsukes pappa osv långt in i vuxenlivet.
Nu ska jag säga att det är mycket vanligare för unga japanska barn att känner till deras föräldrars fullständiga namn, något jag minns var svårt för unga 5-7-åringar i Amerika. men sällan kommer du någonsin att höra ett barn kalla sin mamma eller pappa vid sitt namn, oavsett deras ålder. Antalet förtjusningar, formaliteter och titlar som människor kan bära på japanska överväger långt det namn du har.
Som en fortsättning på detta tema kallade de flesta av mina barn mig aldrig vid mitt namn (och några av trots deras tillgivenhet för mig visste de inte hur man uttalade mitt namn XD). Jag var alltid ”Sensei! Sensei! ” och om någon utanför skolan tänkte att jag var lärare, kallades jag vanligtvis också av dem. Japan gillar titlar.
Svar
Jag tillbringade större delen av min barndom i Japan med min fars familj, men min mamma var amerikansk. Min var alltid mamma redan från början, men jag hade inte så nära ett förhållande med min far som jag i stort sett inte var intresserad av. När jag skulle prata om mina föräldrar skulle jag ”Min mamma och Kanzuo”. Jag skulle oundvikligen frågas vem Kanzuo var. När jag sa att han var min far skulle de vuxna bli förskräckta eftersom det ansågs vara respektlöst och rätta mig att säga ”Mamma och Papa”. Dessa ord är mycket vanligare nuförtiden än den traditionella ”Okasan och Otosan”. Jag fick aldrig kalla min far med namn och efter 20 år i Japan har jag inte heller hört några andra barn ropa sina föräldrar med deras förnamn. Man måste komma ihåg att respekt för sina äldste är en viktig pelare i japansk kultur.