Bästa svaret
Typ av. Det finns några idiografiska eller piktografiska skrivsystem som fortfarande används för religiösa ändamål men inte används i det vardagliga livet. Dessa symboler skulle användas för att skriva en bön, men inte en tidning eller en telefonräkning. Sekulära affärer bedrivs helt i ett annat alfabet eller annat språk.
Dongba
Fram till 1950-talet, Nakhi språket skrevs med två separata manus. Gebi-skriptet är ljudbaserat och användes de flesta dagarna för att skriva som kontrakt och brev. Det fanns också ett piktografiskt manus som heter Dongba, som endast användes för religiöst skrivande, och endast läst och förstått av Bön preists. Dongba sägs ha uppfunnits av grundaren av Bön-religionen, Tönpa Shenrab.
Under några av de antireligionala delarna av Kinas kulturrevolution var manuskript skrivna i Dongba, som alltid var religiösa texter. förstördes som en del av försök att eliminera religionens inflytande. De flesta av de få överlevande Dongba-manuskripten var de som hade tagits utanför landet.
Idag försöker den kinesiska regeringen att återuppliva Dongba som en del av ansträngningarna för att bevara traditionell Nakhi-kultur. Dongba används idag fortfarande för religiösa ändamål som böner eller ceremonier, och alltmer för att dekorera gatuskyltar och souvenirer som säljs till turister. Men det användes aldrig för vardagliga saker och kommer förmodligen aldrig att bli det.
Här är en buss i Lijiang märkt i Dongba (överst) och Hanzi (längst ner):
(Bildkälla: Någons rörliga slott )
Här är genomsökningar av ett par sidor från en Dongba-ordbok:
Dessa bilder är från lurgee.ca . Jag kunde inte hitta fotografens namn.
Ersu Shaba
Detta system används för att skriva Ersu-språket . Det klassificeras som en proto-skrivning, inte ett fullfjädrat skrivsystem, för det spelar ingen roll i vilken ordning du skriver piktogrammen, det finns ingen skriftlig grammatik. De representerar saker på ett specifikt sätt, men motsvarar inte exakt de enskilda orden i en mening. Liksom Dongba har Ersu Shaba bara någonsin använts för religiösa och astrologiska skrifter och endast shaba (präster) använder den. Du kan inte skicka ett SMS eller läsa en tidning eller något liknande.
En av de coolaste sakerna med Ersu Shaba är att den är färgkänslig. Om du till exempel skriver solpictogrammet med svart bläck betyder det ”mörkt”, men med vitt bläck betyder det ”lysande.”
Här är en astrologisk / religiös förutsägelse skriven i Ersu Shaba för en viss dag :
Och den engelska översättningen:
Den nionde dagen i den första månmånaden, en hunddag, blir en branddag. På morgonen kommer det att vara dimma under jorden. Innan soluppgången dyker molnen upp på himlen. Ett tsʰintʃʰá-svärd och en npʰópá kommer att visas efteråt. Det betyder att morgonen blir en god morgon. Efter middagstid kommer två stjärnor att dö, bara en av de tre kommer fortfarande att lysa och solen kommer att vara i ett onormalt tillstånd. Man kan anta att det finns en gud under jorden; det är bättre att inte flytta jorden den dagen.
från
Hongkai, Sun, Gerald Roche och Thomas Roche. ”Ersu Shaba piktografiska skrivsystem.” Asiatiska höglandsperspektiv 1 (2009): 159.
Det finns bara några få präster (shaba) kvar, så Ersu Shaba är nästan utrotad som ett skrivsystem. Jag vet inte om den får samma regeringsstöd som Dongba från den kinesiska regeringen, men Ersu är en mycket mindre etnisk grupp, så det skulle inte överraska mig om det var mindre ansträngning att återuppliva Ersu Shaba. / p>
Nsibidi
Nsibidis skrivsystem användes av flera olika nationer och etniska grupper i det som nu är Nigeria före brittiska ockupation. Vissa Nsibidi-karaktärer användes endast av halvreligiösa samhällen som fungerade som domare och administratörer och användes för arkivering, men andra karaktärer kunde skrivas av vem som helst och skrevs ofta på kläder eller hushållsartiklar för att dekorera dem. Vissa användes som tatueringar. Barn lärde sig dem i skolor.
Här är några Nsibidi-symboler, klistrade in från wikipedia-sidan :
Här är ett register över ett rättsfall skrivet i Nsibidi, som registrerats av JK McGregor:
Och hans översättning:
Protokollet är av ett Ikpe- eller domstolsärende.(a) Domstolen hölls under ett träd som vanligt är, (b) parterna i målet, (c) chefen som dömde det, (d) hans personal (dessa är inneslutna i en cirkel), (e) är en man som viskar i örat på en annan precis utanför de berörda kretsarna, (f) betecknar alla medlemmar i partiet som vann målet. Två av dem (g) omfamnar, (h) är en man som håller en trasa mellan fingret och tummen som ett tecken på förakt. Han bryr sig inte om de ord som talas. Linjerna runda och vridande innebär att ärendet var svårt som stadens folk inte kunde bedöma själva. Så skickade de till de omgivande städerna för att kalla till sig de vise männen från dem och saken prövades av dem (j) och beslutade; (k) betecknar att fallet handlade om äktenskapsbrott eller nr 20.
Från
Macgregor, J. K. ”Några anteckningar om Nsibidi.” Journal of the Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland 39 (1909): 209-219.
En sak tycker jag verkligen är coolt om Nsibidis användning vid inspelning av domstolsavgöranden är att det finns en specifik symbol för ”mordvapen”:
Med koloniseringen av området av britterna föll Nsibidi ur vardagsbruk. Domarna och administratörerna som använde Nsibidi för journalföring ersattes av brittiska domare med engelska och Nsibidi-skolorna ersattes av skolor i västerländsk stil. Språk som tidigare skrivits med Nsibidi är nu skrivna med latinska bokstäver. Det används inte för journalföring eller vardagligt skrivande, men det finns en liten politisk rörelse för att få tillbaka Nsibidi för att skriva Igbo-språket.
Här är Ukara-tyg, som är dekorerat med vita Nsibidi-symboler i en rutmönster och bärs som statussymbol:
Foto av Ukabia .
Svar
Kina har inget alfabet eftersom dess skrivsystem skapades av shamaner omkring 1500 fvt; berättelser och myter om att Kinas skrivsystem är inflytelserikt eller grundläggande för andra kulturer hände först efter 1000 f.Kr., inte före det datumet. Den tidiga shamanistiska perioden är ursprunget till hela kinesiska skrivsystem … det som vi ser idag är en relikvie från de ursprungliga runtolkarna och besvärjande högtalarna av bronsåldershjortgrottor och Yellow River Valley-kulturer. Det fanns inget alfabet på grund av Kinas geografiska isolering – ingen kontakt med externa samhällen förrän i övre bronsåldern.
Jag antar att det ursprungliga Oracle Bone-skriptet härrör från kontakt med Proto-Tifinagh-handlare. Symbolen för ”sun” i Yi, Naxi och Oracle Bone-skript är samma som konsonantbokstaven ”teth” i Proto-tifinagh … ⴲ. I ett 1: 1-förhållande mellan logogram och ”sak” är semiotik ett begränsat studieområde … betydelser av logogram är oföränderliga. Först när KLASSISK kinesisk litteratur formulerades blev betydelsen av sammansatta logogram viktiga … men även då var mängden människor kvalificerad att läsa sådana texter (bestående av över 5 000 logogram) mycket, mycket, liten. Även då bär logogrammen en inneboende mytologisk grund med tanke på dess shamanistiska ursprung som involverar demoner, onda andar, troll och ”saker” genomsyrade av subjektivt tilldelade krafter. ”I den här världen krävde en statisk, oföränderlig symbol … förmågan att skriva när vi pratar (i våra huvuden) är till skillnad från logografiska skrivsystem som använder symboler som graffiti. För att kunna betraktas som en kvalificerad expert inom klassisk kinesisk litteratur krävs att man lagrar 10 000 symboler … för att fungera som gatuförsäljare behöver man bara veta cirka 500 symboler. Ändå, oavsett hur du skär taxonomierna, sitter vi kvar med ett uppenbart problem … språket i sig är fångat av antalet logogram. Kinesiska medborgare lär sig att läsa och skriva genom memorering och nästan ingen har en aning om var karaktärerna faktiskt kom ifrån. 96 000 forntida kinesiska logogram från arkeologiska källor har katalogiserats. Här är en fantastisk webbplats formulerad av en forskare av kinesiska skrivsystem: Kinesisk etymologi 字源
I motsats till logogram kan 20+ bokstäver formulera miljoner olika ord som stimulerar Brocas region och Wernickes. Kinesiska logogram representerar en ”sluten uppsättning” … som påverkar hur människor tänker och omfamnar nya koncept. Allt nytt som inte kan göras till en ny symbol får en sammansättning av uppsättning befintliga logogram för att beskriva det. Ibland samlas de uttalade ljuden från logogrammen i kursplaner.
Deras första skrivsystem framkom från shamanistiska repor på djurskal…, sedan utfördes en ritual för att täcka djurskalet för att ”förutsäga” hur man tolkar sprickor på skalet en gång uppvärmt över en eld.De flesta vet inte att det finns många skrivskript som används i Kina under utvecklingen under kejsare.
Den tidigaste formen av kinesisk skrift kallas oracle-benskriptet som används från 1500 till 1000 fvt. Detta manus etsades på sköldpaddsskal och djurben, som sedan värmdes upp tills sprickor dyker upp. Genom att tolka sprickmönstret skulle Shang-domstolstjänstemän göra spådomar av framtida händelser och därmed ge namnet ”orakelben” till dessa djurben. Ett exempel på ett orakelben illustreras i följande exempel.
Kinesiska skrivsystem använder omfattande ”rebus-skrivning” där tecknet för ett ord används för att skriva ett annat ord med samma eller liknande ljud. Ett välkänt exempel på rebusskrivning på engelska är att använda symbolen ”4” som betecknar ordet ”fyra” för att representera ordet ”för” ”4 försäljning”. Talade kinesiska dialekter använder en mycket monosyllabisk formulering – att använda rebusskrivning händer ofta.
Flertalet skrivsystem är i stort sett okända för människor även i Kina, nedan är de 11 vanligaste exemplen;
- Jiaguwen (甲骨文) eller Oracle Bone Script. Detta är den tidigaste formen av kinesisk skrift som används från mitten till sen Shang-dynastin (cirka 1500 f.Kr. till 1000 f.Kr.). Detta manus etsades på sköldpaddsskal och djurben, som sedan användes för spådom i den kungliga Shang-domstolen, därav namnet ”orakelben”.
- Dazhuan (大篆), eller Greater Seal. Detta skede av kinesisk skrivning blomstrade från sen shang till västra Chou-dynastierna (1100 fvt till 700 fvt). Till skillnad från Jiaguwen, som var huggen på ben, uppträdde Dazhuan främst på gjutna bronskärl.
- Xiaozhuan (小篆), eller Lesser Seal. Detta manus är förälder till det moderna, förenklade kinesiska manuset. Inte bara är Xiaozhuan-karaktärer mer stiliserade och mindre ”piktografiska” som Jiaguwen och Dazhuan, utan visar också systematisk och omfattande användning av radikaler som modern kinesisk.
- Lishu (隸書), eller Clerkly Script. Detta manus användes av regeringsbyråkrater. Medan den först katalogiserades 500 f.Kr., användes Lishu i stor utsträckning i Qin (221 till 207 f.Kr.) och Han (206 f.Kr. till 220 CE) dyanstierna när byråkraterna behövde ett snabbt och effektivt manus för att hantera statliga frågor. Den markanta skillnaden mellan detta manus och Xiaozhuan är att Li Shu-karaktärer har mindre streck och en mer flytande stil, därför lätt att anpassa till penslar och pennor. Lishu används fortfarande ibland i modern tid. Utvecklingen av kinesisk skrift efter Lishu är en trend med alltmer kursiva manus. Dessa manus används främst i kalligrafi.
- Kaishu (楷書), Standard Script, är i huvudsak det traditionella manuset som används idag (utom i Folkrepubliken Kina). Den liknar mycket Lishu, men något mer kursiv och innehåller serifliknande (krok- eller ankarliknande) element i hörnen och slutet av slag. Kaishu dök upp mot slutet av Han-dynastin ( 220 CE).
- Xingshu (行書), Running Script, kan betraktas som en kursiv version av Kaishu. Ofta slås flera slag samman till en, särskilt sekventiella prickar eller två streck vinkelrätt mot varandra. Det uppträdde också strax efter Han-dynastin.
- Caoshu (草書), Grass Script, är det mest kursiva kinesiska manuset. Det uppträdde under Qin-dynastin. Formen på dess karaktärer liknar ofta inte motsvarande Lishu- eller Kaishu-karaktär, i och med att vissa streck slås samman till en och andra är enkla y utelämnad.
- Yi Skript folk i Kina ” s Yunnan-provinsen har ett inhemskt skrivsystem som verkar likna kinesiska, så det klassificeras som ett sinitiskt manus, men likheten kan bara vara en produkt av stimulusdiffusion. Detta innebär att endast tanken på att skriva och den visuella stilen antogs av Yi, men de enskilda tecknen själva är helt nya uppfinningar. Det finns ungefär åtta till tiotusen Yi-tecken. Eftersom det finns ett modernt Yi-skript som introducerades 1970 heter det gamla Yi-skrivsystemet ”Classic Yi”. Liksom kinesiska är Classic Yi ett logografiskt skrivsystem där ett tecken står för en hel morfem.
- Jurchens skript människor var förfäderna till Manchus (som fortsatte att erövra Kina och grundade den sista dynastin, Qing) och de anpassade både de stora och små skrifterna från Khitan och modifierade dem enda skript för sitt eget språk.
- Xixia-dynastins skript eller Tangut Empire var en mäktig stat i nordvästra Kina, med en elit som talade ett Tibeto-Burman-språk. Genom ett beslut av kejsaren Jingzong skapades ett skrivsystem av hans domstolsforskare 1036 och sprids snabbt via statliga skolor. Tangut-skriptet var ett logografiskt skrivsystem med över 5000 tecken som visuellt liknade kinesiska tecken men var faktiskt nya skapelser. Manuset avböjde snabbt efter förstörelsen av Tangut Empire av Genghis Khan, den sista inskriptionen från 1500-talet
- Nushu-skript är ett hemligt manus som används av kvinnor i Hunan under hundra år för att kommunicera med varandra eftersom kvinnor inte fick någon utbildning i det feodala kinesiska samhället. Det är bara känt av en handfull kvinnor i hög ålder. Den senaste ekonomiska föreoperationen har tvingat ansträngningarna att bevara den.
- Naxi-skript är bilder på fysiska objekt. Detta skrivsystem fungerar mer som en mnemonisk enhet, ett visuellt hjälpmedel för präster som berättar om myter. Naxis piktogram återspeglar inte helt Naxispråket. Symbolerna själva representerar de fysiska föremål som de liknar. Så, teckningen av en tiger betyder verkligen en tiger. Symboler som verkar ha en mindre fysisk form representerar ändå fortfarande saker i den verkliga världen. Till exempel: