Bästa svaret
Har den militära termen ”trasig pil” mer än en definition? Det är ett förlorat kärnvapen, som förklaras på Wikipedia och i filmen ”Broken Arrow”, men i filmen ”We Were Soldiers” var det en radiosignal som indikerade Amerikanerna blev överskridna …
Nej, det finns bara en definition för ett amerikanskt försvarsdepartementets kodord som ”Broken Arrow” (som det var tidigare i gamla tider.) Det hänvisade bara till en incident involverar förlust, skada eller annat olycksfall med ett kärnvapen.
Hollywood tar friheter med sanning och äkthet, och man bör ALDRIG anta att en film är särskilt tillförlitlig.
Det finns varit fall där militära enheter på marken har krävt vänlig artilleriild eller nära luftstöd på avstånd närmare vapennas felradie. I sådana fall kommer markenheten att erkänna risken genom att använda orden ”fara nära.” I några sådana fall, där markenheten kunde ta skydd från vänlig eld, som i en djup bunker, kan stödjande eld kallas ovanpå enhetens läge med hjälp av språk som kommunicerade det ultimata brådskande och insisterande behovet, men skapandet av ett kodord för detta ändamål kan vara katastrofalt om fienden på något sätt skulle använda det medan de imiterade den oskyddade markenheten.
Svar
Armored Cavalry Tanker Crewman, Vietnam
Bilder ovan – dessa finns i Vietnam djungler uppifrån, mycket stora tusenfotar, mycket stor spindel (12 tum över) ganska stor orm, ganska stor orm och en riktig dålig pojke – väntan en minut vinstock. Också en flaska insektsmedel som gjordes av norra Vietnam eftersom insekterna bara älskade de här sakerna!
I djungelkampen var vi tvungna att ta itu med vilda djur varje dag och natt. Jag har hört talas om grymt som attackerats av tigrar – jag hade inte sett dem men de var där. Jag hörde talas om bruntvattenseglare som attackerats av krokodiler. För att svara på frågan attackerades jag av en tusenfot men mest av myror och myggor, den senare var den värsta. Jag har hört talas om några ormbett, inga allvarliga. På det hela taget såg vi på många läskiga saker men mitt besättning och de människor jag känner faktiskt inte attackerades. Vi såg slirriga saker först innan de kunde göra någonting. Nedan är några av våra små djungelvänner vi var tvungna att kämpa med.
Det fanns de dödliga och giftiga ormarna och insekterna. Vi hade två veckors djungelträning innan vi skickades till Vietnam. De berättade inte vilka ormar var ”vänliga” och som var dåliga åsnor. Den vi kallade Two Stepper skulle vara dålig. Efter att ha blivit biten av det tog man två steg och dog uppenbarligen. Vi testade aldrig riktigt den teorin, även om vi kände några gung ho-officerare skulle vi ha velat testa den. Vi lärde oss att ormar med rundhuvud är vanligtvis okej och orm med triangelhuvud är giftiga. Men om vi såg en orm med rund huvud visste vi inte riktigt på huvudet. Jag minns en gång när vi var på en troppsupport i djungeln och en orm hade fallit från ett träd på vår TC (tankbefälhavare). Han skrek och skrek sedan genom hornet (com), ”En f ——- g orm föll bara på mig!” Jag sa tillbaka, ”Har den ett runt huvud eller trekantigt huvud?” Jag var en klok åsna. Han skrek tillbaka , ”Vem f-k bryr sig vilken typ av huvud det har, den slemmiga rumpan grej på mig!” Vi hade ett gott skratt åt den. Vår skytt gnuggade verkligen in den när han sa: ”Ska han prata så på hornet?” MEN på den tiden, speciellt för vår TC, ett spänt ögonblick.
Det fanns också enorma kobrar som smälte in i djungeln och skulle hålla sig i lager tills vi var ovanpå dem. Några av oss hatade ormar mer än fienden. När vi monterade upp skulle vi alltid lysa en ficklampa runt för att se om ormar hade krypt in i tanken. Tanken på att vara inne i tanken med en orm var inte för förtjusande.
Centipedes (inte de små centipederna du hittar hemma) var fotlånga utländska saker. En gång på en nattvakt, på en djungel-ops, jag hade ett av dessa fula monster som gled helt upp till mig medan jag var i tornet och bemannade 50. Jag hörde skrapljudet i benen ett tag men kunde inte ta reda på vad som gjorde ljudet. Ganska nervös. Glöm inte att stirra ut i den svarta djungeln och försöka se VC smyga upp till oss, man var tvungen att kämpa med dessa fula monster. När jag var natt kunde jag inte se den förrän den var precis där. Tum från armen. Jag dödade den i sista stund med änden på min .45 på huvudet. Dessa saker hade en ond, smärtsam bit och gjorde oss väldigt sjuk.(Jag skrev om detta avsnitt mer i detalj om Quora på en jul i Vietnam-frågan). Vietnam Huntsman Spiders över en fot breda och skorpioner är andra fula och onda monster som vi alla var tvungna att se upp för. Viktigt att alltid vända våra stövlar upp och ner och skaka dem eller smacka hälen innan du sätter på dem. Sedan fanns myrorna. Miljarder och miljarder köttmjukande myror och onda, mycket stora myggor. Och låt oss inte glömma de blodsugande blodiglarna.
Slutligen träd och växter. Vackra blommande växter som permanent kan blinda dig eller ge dig hjärtstopp på några minuter. Sedan kom ”Vänta en minut” vinstockar. En grupp av till synes oskyldiga, tjocka, taggiga vinstockar som hänger lågt nere i djungeln. Så snart de berörs lindar de tätt runt dig och klämmer fastare och tätare. Några intet ont anande tankbefälhavare låstes av dessa saker och drogs ur kläckar. En som jag känner till bröt hans axel när han föll. Du skulle inte vilja att de här sakerna (som kunde ha varit hemma i en Harry Potter-film) tog dig runt halsen. TC blev snabbt medvetna om dessa och undvek dem eller försökte.
Arméns infanteri och marinister hade det mycket värre än vi gjorde. De var tvungna att gå igenom dessa ovänliga djungler och sova och bo där utan skydd för att vara inne i en tank. Min ”hjälm” för dessa killar.
Vi var bara små barn som bara klippte förklädsträngarna till våra mammor för inte så länge sedan och gick i gymnasiet strax innan vi var i den djungeln. Attackerades vi av vilda djur under Vietnamkriget? Du slår vad om att vi var.
Redigera – Kan inte tro det intresse jag får för den här historien. Jag skrev samma för en tid sedan och fick cirka 9 röster. Konstigt.