Bästa svaret
PNAS har alltid upptagit en konstig plats i det vetenskapliga publiceringslandskapet på grund av dess förhållande till National Academy of Sciences i USA. Jag skulle tveka att kalla det en topp trejournal (i mitt fält Cell upptar definitivt den platsen); den är troligen mer lämpligt slitsad med den andra- nivåjournalister (som Gener och utveckling och EMBO J ) eftersom ingen riktigt vet vad man ska Tänk på det.
PNAS har en konstig publiceringsprocess eftersom den är en av få tidskrifter som tillåter flera former av direktkommunikation. National Academy-medlemmar har rätt att skicka in en uppsats direkt och kringgå några av de tidiga skikten i granskningsprocessen (tidigare fick de också välja sin chefredaktör och har mycket inflytande över vem som granskade sina artiklar), som betyder att PNAS har rykte för att betrakta rykte lika mycket som substans (om det är helt förtjänat är en annan sak.) Många stora namn publicerar i PNAS på grund av detta privilegium, vilket antagligen ger det en del av sin upplevda prestige.
PNAS har reformerat deras publiceringsprocess för standardinlämningar, och det är nu en av de mest betungande inom vetenskaplig publicering. Ett manuskript måste nu gå igenom tre granskningsskikt innan det accepteras: en redaktionsmedlem måste vara intresserad av det, en eller flera NAS-medlemmar måste tänka papperet beskriver en upptäckt av ”betydelsefull betydelse”, och då måste manuskriptet genomgå den normala anonyma kollegiala granskningsprocessen. Papper som klarar den här vägen har definitivt undanröjt mer vetenskapliga hinder än de flesta, vilket kan betyda att de är mer solid vetenskap eller beskriver mer intressanta resultat (kanske).
PS Effektfaktorer är skräp. Vill du veta om ett papper är bra? Läs det själv och besluta. Vill du veta om en tidskrift är ”bra”? Läs artiklarna den publicerar och besluta. Om du inte är utrustad för att utvärdera primärlitteraturen är du förmodligen inte den avsedda publiken för det.
Svar
Jag har skickat in flera artiklar till PNAS. Tre har publicerats där och tre andra dömdes men avvisades. Några andra fick avslag på redaktionen. Jag har hänvisade också till flera artiklar för PNAS.
Bortsett från att ange min egen erfarenhet och relevans för att kommentera denna fråga har jag flera anledningar till att ge ovanstående sammanhang. För det första även personer som förmodligen lyckas — av oavsett vilket mått du vill använda, men låt oss använda publicerade artiklar i fina tidskrifter som PNAS ”eftersom det är mest direkt relevant — kommer fortfarande att ha många misslyckanden med sina framgångar. Så även om du gör allt på ett idealiskt sätt, ökar sannolikheten för att saker och ting går bra men sannolikheten kommer fortfarande att vara klart under 1.
Inledning åt sidan, här är några tankar:
(1) Forskningsresultaten måste vara både tillräckligt spännande och av tillräckligt allmänt intresse i ditt eget sinne för att motivera inlämning till PNAS (eller någon annan ”blank journal”) i första hand. Om du inte uppfyller dina egna kriterier för spetskompetens, är det inte troligt att du uppfyller någon annan heller. Om det uppfyller dina egna kriterier — och kanske om du redan har försökt och blivit avvisad av natur och vetenskap?: ) — det verkar som att försöka skicka till PNAS mycket väl kan vara värdefullt.
(2) En annan fråga relaterad till beslutet att skicka är hur lätt artikeln kan vara att förstå med tanke på sidans begränsningar för huvudtexten i PNAS (med något mer generösa gränser för PNAS +). Vissa artiklar är bara svåra att skriva på det sättet, och artikelns kvalitet kan skadas av formatet. Närvaron av kompletterande informationsavsnitt lindrar detta problem men inte ta bort det helt.
(3) Nu när du har bestämt dig för att lämna in till PNAS måste du övertyga redaktionen om att ditt papper ska skickas ut för granskning. Det är det största hindret. När ett papper har skickats ut till domare blir saker mycket mer som andra tidskrifter, men naturligtvis innehåller kriterierna saker som är relevanta för PNAS (som frågor av allmänt intresse och betydelse) som kanske inte uppstår mycket i en arkivtidskrift. Min poäng här är att saker som följebrevet handlar mycket mer om redaktörerna än om domarna.Målet är att övertyga redaktörerna om att din uppsats ska granskas grundligt.
(4) Skriv ett bra brev. Många arkivtidskrifter (åtminstone de flesta på mina vanliga platser för matematik- och fysiktidskrifter) behöver inte ett personligt brev som går utöver ”Här är mitt papper.”, Ansvarsbrev för PNAS är en seriös strävan och måste vara skriven som sådan. Det borde inkludera, tämligen, varför ditt papper bör övervägas på allvar för PNAS. Titta på abstrakterna och betydelseförklaringarna (den senare är en nyligen implementerad funktion) i publicerade artiklar i PNAS. Du borde tycka att det är bra att skriva ett personligt brev.
(5) För att hjälpa till med att skriva ett personligt brev, fråga en kollega eller någon annan som du respekterar att visa dig tidigare personliga brev för både referenspapper och skrivbordsavvisade papper. Detta gör att du för att se vad redaktörer såg tillsammans med resultaten för det aktuella dokumentet. Kom ihåg att huvudfrågan att svara är ”Varför ska vi spendera mycket tid på en seriös utvärdering av denna uppsats?” och allt (betydelse, stort intresse etc. ) som kan relatera till den frågan.
(6) Du bör också föreslå redaktionsmedlemmar att hantera uppsatsen, ange ett eller flera avsnitt (t.ex. ”Tillämpad matematik”, ”Systembiologi” osv.) Som är relevanta för din uppsats och även föreslå möjliga domare. Du kan också ange antipreferenser, om det är relevant. Generellt tror jag (för alla tidskrifter) att det är bäst att inte ge några anti-preferenser om det inte finns en riktigt allvarlig anledning att inte göra det. Det är kanske en intressant diskussion för en annan dag? När du föreslår redaktörer, välj självklart personer med relevant expertis (och om du har kunskap om vad de arbetar med och deras forskningssmak, ännu bättre). Det finns två listor du måste titta på: medlemmar i redaktionen och andra medlemmar i akademin. Du måste ta upp medlemmar i båda listorna. För domare bör du inkludera någon från ”en annan stam”, eventuellt någon vars perspektiv på problemet står i kontrast till din. För en blank dagbok som PNAS kan du förvänta dig att minst en domare kommer från ett potentiellt motsatt läger, för för den här typen av tidskrift behöver redaktören också se den synvinkeln. (Man kan förmodligen också göra detta för arkivtidskrifter, men för platser som PNAS är det särskilt viktigt.) Välj därför ditt gift. Föreslå ett par av dessa personer bland din lista över domare så att du ökar dina chanser att få de som du tycker är mest välsmakande — t.ex. någon vars perspektiv kan vara annorlunda men som du litar på att vara rättvis. Det kan också vara användbart för varje föreslagen domare att ange vilken expertis han / hon ger för utvärderingen av uppsatsen. Detta är mycket användbart för redaktörer, och det är alltid bra att hjälpa redaktörer att skicka papper till lämpliga personer.
(7) När du har gjort ett utkast till alla ovanstående nummer, visa det — tillsammans med tidningen — till någon som har publicerat en uppsats i PNAS. Helst kommer det att vara någon som är tillräckligt expert på ämnet för att de kommer att ha sin egen åsikt om själva arbetets betydelse. (De skulle kunna ha sina egna tankar om PNAS är en lämplig plats i första hand.) Om inte, du kan åtminstone se hur övertygade de är av ditt argument — och lämpliga delar (abstrakt, betydelseförklaring och slutsatser) av uppsatsen — att ditt papper ska skickas ut till domare.
(8) Det är också värt att notera att detta, som de flesta andra saker, är något som man blir bättre på med träning.
Obs: Jag är säker på att det finns saker som jag glömmer. Jag vet att jag skrev i allmänhet ovan, men jag hoppas att en del av det fortfarande är tillräckligt specifikt för att vara användbart.
Slutligen, om det hjälper för sammanhanget, lägger jag nu länkar till mina tre artiklar i PNAS och mina tre artiklar som granskades av PNAS men avvisades av dem. (De senare uppträdde alla i mycket bra tidskrifter, men i en ganska mångsidig stil av efterföljande tidskrifter.) Det här är mina artiklar som passerade den inledande fasen, så många av deras sammanfattningar och betydelseförklaringar kommer att vara till hjälp.
1. Godkänt: En nätverksanalys av kommittéer i USA: s representanthus
2. Accepterad: Dynamisk omkonfigurering av mänskliga hjärnnätverk under inlärning
3. Accepterad: En enkel generativ modell för kollektivt onlinebeteende
4. Bedömt men avvisat: Komplexa smittsteg i flera steg
5. Bedömd men avvisad: Uppgiftsbaserad kärnperiferiorganisation för mänsklig hjärndynamik
6. Bedömd men avvisad: Matchmaker, Matchmaker, Make Me a Match: Migration of Populations Via Marriages in the Past