Bästa svaret
Som vissa antyder hör vi ofta två uttal i USA.
Paus av betyder något som ”vila” eller ”lättnad”.
Tänk på det här:
Trots det faktum att vi vandrade hela vägen upp på berget, vi hade lite tid för en paus, eftersom dagsljuset snart slutar när solen går ned.
Efter en lång dag av vandring hittade jag lite respit i ett litet kafé i staden.
Mitt respite i slutet av dagen, bestod av en god måltid och en kall drink.
I h ad ingen paus alls den dagen, för min familj och mina vänner ringde mig hela tiden i telefon för att fråga om rykten var sant.
Det finns res – spit. Den första stavelsen rimar med ordet ”vila” eller ”bäst”.
”Spottet” är stavelsen med olika uttal. Jag har hört båda.
Den första uttalarhandboken är The Silent E-regel på engelska .
Varje gång en Engelska ordet slutar med E, det gör att den tidigare vokalen
… säger sitt namn. Vanliga exempel: hatar, gör, bakar, tar, talade, skämt, cyklar, vandrar, använder och så vidare.
Därför säger vissa människor ”res-pit” med den andra stavelsen som ” bit ”eller” pit ”eller” sit ”
Men det finns undantag. Vissa människor följer Silent E-regeln.
Ett liknande ord som ”respit” är ”trots”
Exempel, dessa meningar betyder detsamma.
Trots mina svårigheter i skolan fick jag ett bra betyg.
Trots mina svårigheter i skolan fick jag ett bra betyg.
Mina timmar i skolan var paus från mina föräldrars ständiga strider.
Så ibland kommer människor att säga ”paus” på ett sätt som liknar ”trots”.
Jag tycker inte att uttalet är kritiskt. De flesta kan erkänna skillnaden. För det första är ordet inte så vanligt förutom i romaner och så vidare. För en annan är det så mycket lättare att bara använda ordet “vila”.
Svar
Av reglerna för mottaget uttal (RP) är respit mest uttalad / rɛspʌɪt / eller / rɛspɪt /, med betoning på den första stavelsen. Det är som att säga ordet ”vila” utan ”t” och följa med ”pight” (som ”slåss” med en initial ”p” istället för ”f”) eller med ”pit”.
Jag bor dock i Singapore. Så om jag skulle titta på verkligheten av vad som händer omkring mig, snarare än vad som föreskrivs som det mest korrekta uttalet, är det jag ofta hör folk säga när de använder detta ord / rɪs’pʌɪt /. Det vill säga ”riss” följt av ”pight”, med stressen på den andra stavelsen.
Men konstigt när jag hör ordet som används som adjektiv (till exempel när experter och politiker diskuterar vikten av ”respit care” för att förhindra att vårdpersonal utbränns), uttalet av ordet är precis som skulle föreskrivas i RP. Det är bara när det används som ett substantiv som ”riss-pight” -variationen växer upp oftare.