Bästa svaret
Ja, jag vann faktiskt ett finansierat treårigt stipendium för att fortsätta min doktorsexamen vid ett universitet i Spanien och jag är utlänning (inte spansk medborgare).
Situationen var dock mycket speciell eftersom min ansökan om stipendium ansågs som om den var från en spansk medborgare: Att vara EU-medborgare från ett annat europeiskt land hade jag redan slutfört hela min BA och MA-examen samt den första delen av doktorsexamen vid spanska universitet.
Anledningen till att jag vann stipendiet var stor yrkeserfarenhet inom forskning och publicering utöver utmärkta betyg i * vissa * ämnen i min akademiska karriär, som alla betydde och var meningsfullt för att stödja mig att koncentrera mig på slutförandet av min doktorsexamen. Urvalsprocessen var tuff och de gjorde inte något lättare för mig. Egentligen var det väldigt utmanande för mig att visa att jag var lika flytande på spanska som någon av de andra studenterna som var modersmål. Doktoren finansierades med idén tänka på att få fler forskare och specialiserade professorer för universitetet. I grund och botten förutsåg de att jag skulle gå med i lärarstyrelsen för ett universitet där när jag skulle ha fått min titel.
Ödet säger att jag bestämmer mig för att släppa ut ur programmet efter ett år och därmed avstå från den månatliga ”inkomst” på två hela år som skulle ha gjort det möjligt för mig att avsluta avhandlingen, men tvingade mig att fortsätta att bo i Spanien. Jag tyckte att det inte var tillräckligt stimulerande för mig.
Istället bestämde jag mig för att bryta av det och komma till USA, börja om från början. Jag ser inte tillbaka och ångrar inte det. Den akademiska andan är mycket bättre här, tankesättet är öppet, alltid vid senaste tidvattnet och bygger på insikterna från framstående tänkande ledare inom sina områden.
I Spanien å andra sidan kan du i allmänhet stöta på stora svårigheter att hitta en handledare för din doktor som läser engelska flytande. Ändå, om du verkligen är förpliktigad att komma med en avhandling som når en standard där den kan mäta sig med senaste forskning, som uppfyller en hög standard, kommer det att vara viktigt för dig att arbeta under ledning av en handledare som kan leda dig in korrekt forskning, med referenser från akademisk litteratur publicerad på engelska, – och om du menar allvar bör du kunna inkludera bibliografi från böcker, tidskrifter, forskningsdokument och andra doktorander eller forskningsprojekt från Ivy League-skolor, i motsats till unikt det mycket begränsade forskningsresultatet på spanska. Jag tror att detta kommer att vara sant inte bara för humaniora utan särskilt för alla vetenskapliga studier! Tja, det är min åsikt om det, du kanske skiljer dig. Lycka till, i alla fall!
PS (som svar på din redigering, där du säger, nämner de inte spanska men kräver bra engelska , etc): Såvitt jag har lärt känna förhållandena i den spanska akademin kommer kunskaper i spanska vara nödvändiga, till och med oumbärliga, om du vill ha en forsknings- eller doktorandposition i Spanien. De nämner det inte, för det är ett krav som kommer naturligt med situationen i Spanien. Eftersom professorer och studenter vanligtvis inte har mycket flytande engelska, måste du uppenbarligen skriva din avhandling på spanska – vilket är, trots allt är ett av de officiella språken i Spanien (försiktig med universitet i Katalonien där en avancerad nivå på katalanska förväntas även i en utlänning).
”Bra engelska” anges på dessa positioner, eftersom det är är en konkurrensprocess för att få en plats och att kasta på engelska eftersom ett krav kan hjälpa till att reda ut dem med mindre tidigare studier. Men i slutändan har jag funnit att det inte finns någon ordentlig kontroll över vem som verkligen, av de spanska studenterna, har Det finns bara goda kunskaper i engelska. Det är bara önskvärt men eftersom de flesta professorer inte behärskar engelska, lyckas de inte i slutändan skilja på vem av studenterna som kommer att kunna hantera främmande språk (engelska) sekundära bibliografiska källor.
Perha ps det kan finnas några spanska studenter som har studerat utomlands i förväg och faktiskt är mycket hemma på engelska. Vilket intresse finns det emellertid för dem att låta sin avhandling styras av någon som inte har en mer avancerad förmåga än de själva? – eller vilken utmaning skulle det finnas för dem i det faktum att deras förmåga bara kommer att utnyttjas för att förstärka cv för deras handledare?
Hur du än tittar på det kommer studenten i fråga att behöva att vara helt bekväm på spanska med en flytande nivå som gör det möjligt att skriva akademiska artiklar för publicering och för att göra interventioner och stilistiskt godtagbara presentationer på kongresser; det finns ingen väg runt det.
Om du råkar ha följt debatten kring den ekonomiska krisen i Spanien och inkomstnivåerna för högkvalificerade (ok, låt oss säga, människor med minst en mästare ”examen”, har du hört talas om uttrycket ”mil euristas” …alla dessa stipendier i Spanien kommer att ge dig exakt det i bästa fall: inte ens tusen (mil) euro per månad för att täcka dina utgifter under din forskning.
Svar
Jag har en doktorsexamen. i filosofi från University of Navarra, ett privat universitet n Pamplona. Jag kommer att berätta om min erfarenhet, med vetskap om att det kan finnas vissa skillnader med offentliga universitet.
Huvudrätten du har som student är rätten att hitta och arbeta med en avhandlingsrådgivare. Detta är mer eller mindre detsamma som i USA. Du har rätt till mer eller mindre bra behandling och rätt att byta rådgivare om du har allvarliga problem med en. Du har också rätt att hjälpa till med att sätta ihop din avhandlingsdomstol, till exempel för att få de 5 ”vokalerna” och två ”suplentes” (eftersom din prof. Sannolikt kommer att känna mycket fler människor än du) l få din avhandling regelbundet läst och kritiserad av din professor, och du har rätt att få din avhandlingsdomstol läsa din avhandling för att bedöma den vid domstolen. Och när du har slutfört försvaret av din avhandling har du rätt att delta i examen och få ett officiellt examen undertecknat av kungen.
Andra mer informella rättigheter inkluderar tillgång till faciliteter vid betalning av undervisning. Uppenbarligen finns det en viss kvalitetsgaranti, men mer eller mindre får du vad du betalar för … förvänta dig inte samma bibliotekstjänst vid universitetet i Zaragoza som du skulle få vid Complutense. Informellt innebär detta att du har tillgång till möten och begär hjälp från alla professorerna på din fakultad, du har rätt att behandlas med respekt och att få allt annat informellt stöd som behövs för att få din doktorsexamen. projekt på gång och slutfört framgångsrikt Detta är dock alla informella rättigheter, och du måste kunna utveckla lämpliga relationer för att människor vill ge dem till dig. Du kommer att upptäcka att spanjorer gärna hjälper dig med informella fördelar av detta slag, förmodligen mer än i USA, men de är fortfarande informella. Du har också ”rättigheter” som rätten att köpa ett gymmedlemskap, rätten att använda cafeterian, men det är normalt för alla universitet.
Den enda gången du har formella rättigheter är om du får en ” beca ”, och du blir en officiell PIF (personlig utredare en formalción). En PIF är en typ av officiellt klassificerad arbetare … att vara en PIF är ditt jobb, och du har vanliga arbetskraftsrättigheter, till exempel ett verkligt avtal med verkligt, juridiskt skydd, sjukförsäkring genom staten, arbetslöshetsförsäkring, facklig representation glöm vilken fackförening som hanterade mitt universitet) och liknande. Precis som med alla spanska arbetskontrakt är det starkt partiskt mot arbetaren, och universitetet måste ta på sig många skyldigheter som kan vara mycket dyra. Dessutom är du begränsad till antalet timmar du förväntas lägga in som lärare. Som jag minns var det ungefär 60 timmar per termin, bara tillräckligt för att undervisa en hel klass, men inte mycket annat. De kan också be dig att göra något annat med de 60 timmarna; i mitt fall bad institutionen mig att arbeta på sin webbplats, och jag fick bara lägga omkring 30 timmar på undervisningen. En del av förväntningen när du blir PIF är att kontraktet kommer att pågå i fyra år, och du kommer att förväntas försvara din avhandling i slutet.
Numera på grund av finanskrisen går universiteten bort från erbjuder fullständiga PIF-kontrakt, istället erbjuder ibland 2-åriga kontrakt istället. I andra fall kommer de att erbjuda fullständiga kontrakt men till många färre personer.
När det gäller andra rättigheter kan jag verkligen inte tänka mig något. Hoppas det hjälper.