Bästa svaret
Det kan mycket väl vara. Det finns ett neurologiskt tillstånd som kallas pseudobulbar påverkan där människor uppvisar känslor som är olämpliga för situationen eller från ingenstans. Det har varit känt att det inträffar efter en stroke, men kan orsakas av andra neurologiska problem. Det finns också en försvarsmekanism i psykologin som kallas reaktionsbildning, där man visar motsatt känsla eller beteende från vad de verkligen upplever som en klara mekanism. Jag skulle faktiskt rådfråga en psykiater om detta och inte bara skriva av det som ingenting. Tro inte vad alla ”experter” säger om Quora (inget förolämpat för någon). Om du behöver en anledning till att inte tro på allt folk säger, snälla leta upp den slående krugereffekten.
Svar
Jag vet inte om det är normalt. Men det hände mig i stor utsträckning för ungefär sex år sedan.
Jag hade den här bästa bästa vänens typ av person, sådana besties, att det inte fanns något som vi inte delade med varandra. Jag skulle inte överdriva om jag hävdade att han var mitt liv.
Trots all kärlek vi hade till varandra hade vi våra regelbundna egokonflikter och efter sådana slagsmål skulle vi ofta inte ansluta på flera månader i slutet, varefter jag skulle ringa, eller så skulle han, och all ilska, glömda tårar, tillbaka till att vara besties.
Den här gången var jag så arg att jag hade bestämt mig, det räcker nog, och jag ansluter inte igen.
Och så glömmer jag att önska honom på hans födelsedag. Det tog mig ytterligare en månad att komma ihåg att jag hade glömt det, så jag ringde honom. Men han tog inte samtalet.
Det gjorde mig ännu mer arg. Kanske en månad senare behövde jag prata med en gemensam vän, och jag hade inte hans nummer, så jag sväljer min stolthet , Jag ringde den här killen. Återigen inget svar. Då bestämde jag mig för att han kanske var så trött som jag på berg-och-dalbana drama drottning thingy
Men en timme senare blinkade hans kompis nummer på min cell. Min vän, sa han, hade hade fått diagnosen cancer för ungefär tre månader sedan, och han kämpar fortfarande med nyheterna. Han kommer att ringa dig när han känner sig stark nog.
Jag vet fortfarande inte varför jag reagerade som jag gjorde . Jag trodde, jag log, först trodde jag, så det betyder att alla dessa cigaretter gjorde sin skada, och regeringen är inte fel att be varningen läggs på dessa paket, en annan del gled in i en bottenlös grop, eftersom jag insåg att i min tråkiga ilska, jag var inte där för honom när jag skulle ha varit där;
en tredje del var bedövad, kände ingenting, ännu en del var död isig lugn, som om ingenting hade hänt (båda verkar lika, men är olika).
En annan gång, det hände på ett mindre sätt. Min lokala revisionsofficer (regeringskontor) ringde mig till sitt rum för att diktera ett brev han ville skriva omedelbart.
Brevet var att vår peon, som vi brukade kalla, Dalvi kaka, (fd tjänsteman) orsak till hans ålder, och vem som var på ledighet, var död, och så vidare.
Jag minns att jag skrek och gav ett misstroende leende, för vi hade sett honom för bara två sedan.
Jag log fortfarande, även när mina kollegor kom till rummet och hörde min skrik när jag delade nyheterna.