Bästa svaret
Förväntningarna som folk har till doktorsexamen skiljer sig ganska från verkligheten. När de först kommer in finns uppfattningen att det bara är en utökad version av kandidatexamen och magister med mer intensiva kurser, kunskapens bredd och djup och lite undervisnings- och forskningserfarenhet att lägga till i paketet. Vad många av dem som så småningom slutar inte vet eller inte är beredda på är den stora belastningen och behovet av engagemang för att avsluta det, oavsett hur lång tid det tar att avsluta, liksom verkligheten att det är ett jobb och en karriär i själv medan du fortfarande är doktorand.
Normalt förväntas du inom ett doktorandprogram skriva och göra din egen forskning för ditt avhandlingsprojekt, undervisa deltid eller hjälpa till med undervisning, samt göra egna forskningsexperiment (antingen i laboratoriet eller med en annan professor). I detta skede behandlas du redan som en ”junior” akademiker, även om du ännu inte har fått din doktorsexamen. Den stora vikten av de olika jobb som utförts, den relativt låga lönen jämfört med de som är heltidsanställda eller heltidsanställningar på heltid, utgör en ganska stor belastning för dem som förväntar sig att deras akademiska karriär i framtiden kommer att löna sig det gör det inte, och många gör det faktiskt för idealism och passion för det.
Under mitt doktorandprogram (som jag så småningom tog examen från men inte har använt direkt på något sätt nu) tappade en kamrat av mig när hon insåg att hon inte skulle tjäna så mycket som människor utanför i arbetsvärlden, såsom socialrådgivare och liknande, och hon citerade brist på intresse för hela forskningsprocessen och ”publicera eller förgås” ordspråket som trummas in i allas huvud sedan doktorandens första år, som Ytterligare skäl. Det var synd från professornas perspektiv eftersom hon redan befann sig i avhandlingsfasen för avhandling (prospektstadium), hade avslutat och klarat sina kandidatprov framgångsrikt och bra, och allt som återstod var bara avhandlingen, inte nämna att hon i teorin var ungefär 1-2 år från avhandlingsplanens slutförande om hon hade ett tydligt mål och mål i åtanke att avsluta i tid. Ändå borde ingen tvinga någon annan att göra något som de inte har något intresse eller passion för, och när hon gick in i världen utanför elfenbenstornet, tycktes hon göra det mycket bättre ekonomiskt.
Svar
Forskning skiljer sig mycket från att göra undergrad.
Ett annat svar träffar på något. Många som prövar en doktorsexamen är människor som gör det riktigt bra i vissa ämnen men det finns en där de har mer än passion. De vinner tävlingar i det eller gör extra läroplaner och på grundnivå fortsätter framgången. Då är de vana vid ”du gör alltid bra i tentor” -mantrat som oinformerade familjemedlemmar krossade i ansiktet.
De tror att det kommer att fortsätta till doktorsexamen men det gör det inte. Jag hörde en gång någon icke-doktorand drolla ut mantrat ”de underskattar sig själva” – mitt intryck av att ha sett det är att många människor som överväger doktorer överskattar sig själva och tror att det kommer att vara praktiskt att få. Jag märker att ämnen där människor aldrig har forskat är mycket bortfall, men även inom områden som matematik och fysik där eleverna kommer att ha gjort forskningsprojekt, vad vissa människor inte får är hur ofta resultat en dag kan vända de närmaste månader upp och ner. Du kan inte projektleda en doktorsexamen och om du är dålig att hantera mer normala saker ändå, ja då gör det dig till en främsta kandidat för att släppa en doktorsexamen.
En sak som händer också är helt enkelt att människor se hur svårt det är idag att få tjänstgöring. Jag märkte hur min handledare gick 12 timmar om dagen när han föreläste OCH forskade. Och det är normen. Det hade ingen effekt på mig, men andra kvistade som var bättre att hitta arbete som inte krävde en doktorsexamen än att hänga där inne och efter att mycket arbete hade specialiserats på mycket annat arbete.
En annan sak som jag märkte relaterade till förväntningarna på framgång – när många klasskamrater läser upp den här attraktionsfrekvensen fick de alltid ”men du har en matte / fysik-examen” eller min favoritbit BS – ”Det är annorlunda i Irland” som om man vill säga att det är lättare. Då såg de verkligheten – de flesta föreläsare på Irland har kontrakt och har sämre arbetssäkerhet än andra länder. Efter några år med att träffa doktorander och nätverkande inser de att dessa uttalanden är hästskal och är kloka och hittar ett jobb istället.