Bästa svaret
Just Anime:
# 5 Geno ”s vs Saitama (säsong 1)
# 4 Metal Bat vs Garou, Elder Centipede (säsong 2)
# 3 Geno ”s, Bang, Bomb vs Elder Centipede (säsong 2)
# 2 Saitma vs Boros (säsong 1)
# 1 Garou vs. Death Gatling, Smile Man, Stinger, Chain ”n” padda, Wild Horn, Glasögon, Shooter, Gun Gun, Bang, Bomb , Genos (säsong 2)
Svar
One-Punch Man är en av de mest välgjorda anime / mangahistorierna som finns där just nu. För att svara på frågan kommer jag att ta itu med var och en av anledningarna till att jag tror det i avsnitt:
1. Satir
Det är av samma anledning att vi gillar Weird Al Yankovic och Daily Show. Specifikt njuter vi av väl utförd satir. Serien kastar varje superhjältekonvention och berättelseformel direkt ut genom fönstret och ställer frågan:
Vad händer om din hjälte var en Gud?
Medan man kan argumentera för att Superman och Thor är andra stora försök att svara på denna fråga, tar One-Punch Man en märkbart annan väg. Till skillnad från Superman som söker acceptans, eller Thor, som tror på ett mandat för att skydda hans rike, gör Saitama det bara för skojs skull, ett faktum upprepar han flera gånger under hela serien.
Detta är helt uppfriskande för alla som växte upp och var alltför bekant med massan av superhjältar eller anime-karaktärer. Någonstans i våra sinnen inser vi att vi blir uttråkade av ärkefiender och ”stormaktens stora ansvarsmantra”. Ett annat bra exempel på detta är när författaren slår in i den cliched bakgrundsberättelsen som andra författare gynnar:
Medan denna teknik introducerar på ett djupnivå är det tydligt att författaren (och de flesta av oss, med tanke på seriens popularitet) antingen tycker att den är överanvänd eller helt onödig. KOM BARA TILL POINTEN.
Lägger till det faktum att ONE är en fantastisk författare med en konstig skicklighet för komisk timing. Medan MADHOUSE-studion har gjort ett fantastiskt jobb med anime är det min ödmjuka åsikt (jag känner att vissa motreaktioner kommer att följa av mitt uttalande) att Yusuke Muratas egen otvivelaktiga skicklighet i mangateckning tillsammans med ONEs humor som ger ett extra lager av humor och charm som inte är lika uppenbart i anime.
2. Skönhet
Konsten är STOR :
Yusuke Murata är fantastisk konstnär. Och MADHOUSE studio har gjort ett fantastiskt jobb med anime:
3. Dekonstruktion
Jag vet, jag vet. Denna term har missbrukats en för många gånger. Även om innebörden kan variera går jag med den här definitionen (och jag hoppas att de flesta håller med mig):
Dekonstruktion tar något element av berättande (dvs. Superhjältar) och fråga: om detta hände i verkligheten, vilka är följderna?
Medan berättelsen började helt outlandish, fortsatte berättelsen att inkludera The Heroes Association och dess Klasssystem. Detta är ett byråkratiskt system utformat för att styra och kontrollera superhjältar, tilldela dem en specifik rang beroende på deras skicklighet och / eller popularitet. Något som detta skulle utan tvekan finnas i vår värld om superhjältar plötsligt skulle dyka upp. Som en följd av ett sådant system blir hjältarna trasiga och självbetjäna, vilket inskränker en elitistisk attityd bland de högre rankade medlemmarna i föreningen. Några av de anmärkningsvärda konsekvenserna är:
”Traditionen” för nybörjarkrossning
Rank elitism
Även om dessa inte är särskilt ”heroiska” egenskaper är de väldigt mänskliga brister som finns i alla byråkratiska system. Serien utforskar detta i överraskande djup och ger en intressant dekonstruktion av superhjälteens arketyp.
3. Rekonstruktion Ibland möjliggör dekonstruktion av ett element också en rekonstruktion. En rekonstruktion accepterar kritiken av den ursprungliga fantasin som gjordes i dekonstruktionen och sedan modifierar den till något som skulle likna den ursprungliga tropen.Detta exemplifieras av Saitama perfekt. Varför? Du har det här systemet som är så fast i politik och byråkrati. Ett system som gör hjältar som värdesätter sin egen popularitet och rankning över att vara ädla.
Då dyker Saitama upp.
Detta är en man som överskrider systemet och inte gör något för det inre arbetet eller politiken. Han gör helt enkelt vad han vill helt enkelt för att han vill vara en hjälte, vilket ger honom en mycket starkare moralisk fiber jämfört med de andra trasiga hjältarna, och därmed rekonstruerar hjältearketypen. Detta citat av honom är en av höjdpunkterna i serien och det är det viktigaste av hur Saitama är ett exempel på rekonstruktion
Jag tror att det här är en annan anledning till att människor älskar serien. Du skrattar åt hans roliga upptåg och hans problem. Men han är en absolut relatabel person, trots att han är så löjligt övermannad. Han oroar sig för hyra, mat och försäljning. För honom är att bekämpa monster bara en hobby. Ibland är det nästan ett jobb. Men han gör det ändå. För att han är en hjälte. Genom att kontrastera honom med karaktärer som Genos (som drivs av hämnd) och andra hjältar i föreningen blir Saitama oerhört omtyckt, inte bara för att han är som en genomsnittlig man, han är vad vi strävar efter att vara: en riktig hjälte.
Jag går inte så långt för att säga att denna anime är den bästa anime som någonsin har sammanställts av det mänskliga sinnet. Det är inte heller utan brister. Men jag tvivlar inte på att det kommer att gå ner som en av de anime som vi kommer ihåg som en klassiker. För i en värld där klichéer och återvunna formler är rikliga, är det trevligt att se något uppfriskande roligt och underbart att titta på.